Kan bra beslut ge dåliga resultat? Utfallsbias, efterklokhet och hur man kan förbättra sin beslutsförbättringsförmåga

Hur försöker vi förbättra vårt beslutsfattande, och kan vi göra detta ännu bättre?

I en värld full av möjligheter och risker har vi människor den viktiga förmågan att komma på och jämföra olika handlingsalternativ inför ett beslut. Det alternativ som vi sedan agerar på påverkar hur vårt liv utspelar sig (beslutets så kallade utfall). Oftast är det ganska liten skillnad mellan alternativens olika utfall, men ibland kan skillnaden i utfall vara väldigt stor.

Eftersom vi gärna vill ha så bra utfall som möjligt försöker vi lära oss av utfallen från tidigare beslut. Vi kan ställa oss frågor i stil med:

  • Brukar det kännas bra under tiden och efter att jag har motionerat, pluggat inför tentan, eller jobbat hårt hela dagen (även om det känns jobbigt ibland)?
  • Brukar jag må bra efter att ha prioriterat X över Y?
  • Brukar det gå bättre för mig när jag går på ”magkänsla” eller när jag försöker ha en mer analytisk beslutsprocess?

Vår instinkt att fokusera på utfallet av beslut kan anas i den tankegång som ofta (utan bra källa) tillskrivs Albert Einstein:

Einstein har sagt att galenskap är att göra samma sak om och om igen och förvänta sig ett annat utfall (egen övers.)

Einstein once said that insanity is doing the same thing over and over and expecting a different result – Ronnie Earle (distriktsåklagare i Austin, Texas), 1990

Utfallsbias

Alla borde försöka förbättra sitt beslutsfattande i syfte att förbättra sina utfall. Det enklaste sättet att göra detta på är att bedöma ”hur bra var utfallet?” och låta denna bedömning utgöra svaret på frågan som vi egentligen vill svara på, ”hur bra var beslutet?”. Detta tankesätt må vara enkelt, men det är också felaktigt. Inom kognitionsvetenskap beskrivs denna tendens som utfallsbias (outcome bias), det vill säga att ens bedömning av ett besluts kvalitet påverkas för mycket av beslutets utfall (och för lite av andra faktorer).

När vi fattar ett beslut kan vi bara använda oss av den information som vi har vid beslutstillfället.

När vi fattar ett beslut kan vi bara använda oss av den information som vi har vid beslutstillfället. Ofta finns det en eller flera osäkerhetsfaktorer som vi inte kan veta med 100% säkerhet hur de kommer att påverka utfallet av vårt beslut. Låt mig illustrera detta med ett exempel från poker, där informationen som alla besitter vid en given tidpunkt, och sannolikheten för olika osäkerhetsfaktorer, är tydliga.

[Regelförklaring: I given får spelarna två kort ”på handen” som de ska kombinera med de fem kort som hamnar ”på bordet” (tre i flop, ett i river och ett i turn) för att få ihop den ”bästa” pokerhanden enligt en bestämd rangordning. För enkelhetens skull bortser exemplet för det mesta från detaljerna kring satsande av pengar. Mina kommentarer till händelserna skrivs i kursiv stil.]

Giv:

Spelare A: ♥ess, ♦ess

Spelare B: ♥4, ♥6

A har redan nu par i ess, en av de allra bästa starthänderna. B har ovanligt goda chanser på de relativt starka utfallen stege, färg och färgstege, men annars ganska svaga kort.

Flop:

♠ess, ♥2, ♥3

A har nu tretal i ess. B har fyra av fem kort för färg eller färgstege.

Turn:
♣ess

A har nu fyrtal i ess. A vet dessutom att fyrtal i ess bara kan slås av färgstege, och att B:s enda chans på detta är att själv sitta på två kort av ♥4, ♥5 och♥6, och få det tredje av dessa på sista turen (”river”). A vet därför att även om B har bästa möjliga hand för att vinna så behöver B precis 1 av 44 kort som är kvar i leken. A bör vara så säker på vinst inför sista kortet som man kan vara utan att ha royal straight flush (stege 10-ess i samma färg).

Eftersom B inte vet vilka kort A sitter på kan B dock tro sig ha okej chans att vinna på såväl stege (♠5, ♣5 eller ♦5, 3 av 47 okända kort), färg (vilken ♥ som helst, 9 av 47) eller färgstege (♥5). Om A spelar aggressivt och höjer kan detta såklart tyda på att A har åtminstone ett ess, men det kan också vara en bluff på precis detta. Av samma anledning kan B vilja bluffa och försöka manövrera ut A.

River:

♥5

För exemplets skull hade såklart B maximal tur i detta skede. A förlorar potten, oavsett hur smart hen spelade sina ess. För B slog istället en långsökt chansning in.

Borde A bara slänga korten och ”lägga sig” nästa gång hen får dubbla ess på given? Borde B även i framtiden satsa hårt även på långsökta chansningar? Självklart inte. Detta vore att falla offer till en extrem form av utfallsbias! Om B ser tillbaka på situationen och tänker ”Självklart skulle jag vinna den handen, jag har ju tur i sådana lägen” skulle hen sannolikt förlora pengar i längden. Om A skulle välja att lägga sig direkt nästa gång hen får dubbla ess på given, eller än mer efter att ha fått fyrtal i ess efter floppen, borde A kort och gott sluta med poker.

I verkligheten kan utfallsbias identifieras i alla tänkbara sammanhang inom privatliv, arbetsliv, företagsledning, idrott, politik och mycket mer. Några exempel:

  • Arbetsliv: Du har noterat en säkerhetsbrist inom företagets verksamhet, men vet också att chefens temperament gör att vem som än rapporterar bristen får sig en rejäl utskällning. Som tur är tar en annan kollega smällen och rapporterar problemet innan säkerhetsbristen orsakar skada. Betyder detta att du även i framtiden ska strunta i att rapportera säkerhetsbrister och lita på att ”någon annan gör det”?
  • Idrott: Om en utövare lyckas med någonting vågat är det inte ovanligt att tränare, och än mer ”läktarcoacher”, säger något i stil med ”du borde ha gjort X, men eftersom du gjorde Y så snyggt så var det okej!”. Självklart ska kreativitet uppmuntras, men att låta spelarna fatta dåliga beslut ”så länge som det går bra” kan mycket väl kosta laget, och individen, i längden.
  • Politik: Samhället är extremt komplext, och ibland slår en reform fel trots väl genomförda utredningar och stöd från en majoritet av remissinstanserna. Om utfallet var oväntat är det sannolikt motiverat med en kritisk utvärdering och eventuellt implementering av förbättringar i processen. Ibland kan det oväntat dåliga utfallet dock bero främst på faktorer som man inte kunde ha räknat med (t.ex. radikala ändringar i världsekonomin, naturkatastrofer, eller andra oväntade händelser). Att i dessa fall vilja hålla politikerna ansvariga är en fullt naturlig reaktion, men hänsyn måste också tas till vad de faktiskt kunde veta när beslutet fattades!

Skillnaden på utfallsbias och efterklokhetsbias

Utfallsbias är nära besläktat med efterklokhetsbias (hindsight bias), vilket motiverar ett förtydligande innan vi avslutar detta inlägg med praktiska tips på hur man kan göra. Efterklokhetsbias beskriver vår oförmåga att, i utvärderingen av ett beslut, bortse ifrån information som vi fick efter att vi fattat beslutet i fråga. På engelska kallas efterklokhetsbias även för ”the I-knew-it-all-along effect” (jag-visste-det-hela-tiden-effekten”, egen övers.).

I pokerexemplet är denna information att rivern skulle ge just ♥5, och att B skulle få en färgstege från detta. Om A hade vetat detta i förväg hade hen såklart inte satsat på att vinna handen, medan B hade varit mer sugen på att öka pottens storlek om hen hade haft samma information. Men i detta fall är det uppenbart att ingen av dem kunde veta detta i förväg (givet att de inte är i maskopi med dealern). I verkligheten är det tyvärr inte alltid lika uppenbart vad man kunde ha vetat när.

När man ska utvärdera ett beslut finns det därför två fällor att undvika. Utfallsbias sker när man i utvärderingen lägger för stor vikt vid det faktiska utfallet, medan man bortser från de utfall som inte slog in. Efterklokhetsbias uppstår när man i utvärderingen felaktigt inkluderar information som kom fram efter att beslutet fattades i utvärderingen.

När man ska utvärdera ett beslut finns det därför två fällor att undvika. Utfallsbias sker när man i utvärderingen lägger för stor vikt vid det faktiska utfallet, medan man bortser från de utfall som inte slog in. Efterklokhetsbias uppstår när man i utvärderingen felaktigt inkluderar information som kom fram efter att beslutet fattades.

När man ska utvärdera sina beslut är det viktigt att påminna sig själv om vad man visste, och vad man inte kunde veta, när man fattade beslutet. Detta är extremt svårt, men också väldigt värdefullt. Genom att utvärdera sina beslut baserat på vad man visste då, och inget annat, kan särskilja de gånger som man tog ett bra beslut, men hade otur, från de gånger då man borde ha beslutat på ett annat sätt.

Utfalls- eller efterklokhetsbias som ursäkt för lat beslutsfattande

Utifrån inlägget ovan kan man lätt få intrycket att det är svårt att förbättra sitt beslutsfattande. När något går fel kan man väl bara försvara sig med ”Vi kunde ju inte veta att X skulle hända!”? Detta är, i mina ögon, bara en ursäkt för att få fortsätta vara en lat beslutsfattare.

Lärdomen från utfallsbias och efterklokhetsbias borde vara att man ska vara noggrann med att samla in all relevant information som kan införskaffas till en rimlig insats innan ett beslut fattas. Genom att ha koll på såväl säkra som osäkra faktorer och orsakssamband kan man bättre styra sina beslut efter den information man har och ens relevanta värderingar. Andra människor, och du själv, kommer dock sannolikt att intuitivt bedöma dig efter utfallet och med efterklokhet. Om du då kan visa på vilken information du hade när, och hur beslutet fattades, blir det enklare att identifiera förbättringsmöljigheter, men också att försvara dig mot orimliga anklagelser.

Hur borde man göra?

När man utvärderar sina beslut bör man alltså ta hänsyn till mer än bara det faktiska utfallet. Några exempel på rimliga frågor att ställa sig själv (eller be andra att hjälpa en att besvara):

  • Varför blev det ett annat utfall än jag väntade mig?
    • Hade jag samlat in tillräckligt med relevant information?
    • Hade jag identifierat de viktigaste osäkerhetsfaktorerna?
    • Var utfallet något som jag trodde kunde hända, eller blev jag helt överraskad av det. Varför/varför inte?
    • Blev det ett oväntat utfall på grund av sådant som jag kunde ha förutsett, eller berodde det helt på externa faktorer?
  • Tog jag beslutet på ett bra sätt?
    • Hade jag gjort en rimlig sannolikhetsbedömning för de olika utfallen och osäkerhetsfaktorerna? Om nej, hur kan jag förbättra detta när jag tar nya beslut?
    • Gjorde jag bra en värdebedömning av de olika utfallen? Med andra ord, lät jag de saker som jag faktiskt tycker är värda mest också väga tyngst i beslutsfattandet?

Om utfallet av att du klickade på en länk till detta inlägg var att du läste till slutet så gissar jag att du tyckte att det var läsvärt. Dela i så fall gärna inlägget vidare på Facebook, LinkedIn, Twitter eller andra medier (typ, skriva ned länken på papperslappar och sätta upp på annonstavlor?)! Genom att dela inlägget hjälper du dina kontakter att hitta intressanta inlägg, du får själv ett mer levande konto på sociala medier, och du peppar mig att skriva fler inlägg som detta!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s